Nypiffad blogg och lite personligt

Jag kom på att jag har ju faktiskt inte riktigt presenterat mig här på bloggen. Jag tänker därför inviga min nypiffade hemsida med att berätta lite om mig och varför jag sitter här idag och bloggar om fotografering. Kanske inte allt på en gång, men jag kan ju börja med att berätta hur det hela drog igång för mig.

Jag var 22 år när jag började fotografera. Jag fyller 24 nu till sommaren. Egentligen skaffade jag en systemkamera när jag var 21, och då sprang jag runt och fotade familjen i autoläge, kände mig ganska proffsig även fast jag inte visste inte ett dyft av fotovärlden.  Detta noterade dock min familj och gav mig som present en fotokurs över en dag när jag fyllde år (notis till mig själv: tacka dom igen!). På den fotokursen lärde jag mig att gå från auto till manuellt. Men det var egentligen bara en liten del av det som kursen bidrog med. För det var faktiskt när jag satt där som jag insåg ”Men herregud man kan ju jobba som fotograf?”.  Jag kände mig så oerhört inspirerad när jag gick därifrån, lite euforisk till och med. Efter den dagen fotograferade jag allt och alla. Mitt liv började faktiskt kretsa kring fotografering. Jag läste allt jag kom över på webben, började följa andra fotografers bloggar och övade, övade och övade. Lite överdrivet engagerat? Kanske, men en sak måste jag då förklara. Fotografering är faktiskt den första hobby jag haft.  Jag har förvisso spelat teater, dansat och sprungit till gymmet i vissa perioder. Men aldrig på den nivån att jag brunnit för det. Inte som jag gör för fotografering. När jag är ute och fotograferar, så tappar jag bort tid och rum, jag känner ingen hunger och jag fryser inte om händerna hur kallt det än är. Jag har fullt fokus på det jag gör och har så mycket lyckorus i kroppen att det räcker för att faktiskt leva på en kort stund. Mycket har hänt sedan jag började, och ni kan ju kanske ana hur mycket känslor, frustration, glädje och lycka jag hunnit känna de senaste två åren. Därför tänker jag skriva en till del om detta, lite längre fram.

linnea blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Nypiffad blogg och lite personligt

Jag kom på att jag har ju faktiskt inte riktigt presenterat mig här på bloggen. Jag tänker därför inviga min nypiffade hemsida med att berätta lite om mig och varför jag sitter här idag och bloggar om fotografering. Kanske inte allt på en gång, men jag kan ju börja med att berätta hur det hela drog igång för mig.

Jag var 22 år när jag började fotografera. Jag fyller 24 nu till sommaren. Egentligen skaffade jag en systemkamera när jag var 21, och då sprang jag runt och fotade familjen i autoläge, kände mig ganska proffsig även fast jag inte visste inte ett dyft av fotovärlden.  Detta noterade dock min familj och gav mig som present en fotokurs över en dag när jag fyllde år (notis till mig själv: tacka dom igen!). På den fotokursen lärde jag mig att gå från auto till manuellt. Men det var egentligen bara en liten del av det som kursen bidrog med. För det var faktiskt när jag satt där som jag insåg ”Men herregud man kan ju jobba som fotograf?”.  Jag kände mig så oerhört inspirerad när jag gick därifrån, lite euforisk till och med. Efter den dagen fotograferade jag allt och alla. Mitt liv började faktiskt kretsa kring fotografering. Jag läste allt jag kom över på webben, började följa andra fotografers bloggar och övade, övade och övade. Lite överdrivet engagerat? Kanske, men en sak måste jag då förklara. Fotografering är faktiskt den första hobby jag haft.  Jag har förvisso spelat teater, dansat och sprungit till gymmet i vissa perioder. Men aldrig på den nivån att jag brunnit för det. Inte som jag gör för fotografering. När jag är ute och fotograferar, så tappar jag bort tid och rum, jag känner ingen hunger och jag fryser inte om händerna hur kallt det än är. Jag har fullt fokus på det jag gör och har så mycket lyckorus i kroppen att det räcker för att faktiskt leva på en kort stund. Mycket har hänt sedan jag började, och ni kan ju kanske ana hur mycket känslor, frustration, glädje och lycka jag hunnit känna de senaste två åren. Därför tänker jag skriva en till del om detta, lite längre fram.

linnea blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>